ppl. a. Obs. exc. dial. [OE. unlǽred (UN-1 8), = ON. úlærðr (Icel. ólærðr, MSw. olärdher, Sw. olärd, Da. ulærd). Cf. OE. unʓelǽred, MDu. ongeleert, etc.] Unlearned, untaught; ignorant.

1

c. 1200.  Ormin, 17117. Þatt doþ uss tunnderstandenn wel Þatt he wass ȝet unnlæredd Off þatt.

2

a. 1300.  Cursor M., 13884. Qua herd euer man sua spell, Man vnlerd o boken lare.

3

1340.  Hampole, Pr. C., 5947. Þam þat er unlered men.

4

1390.  Gower, Conf., I. 11. Suche as stode of trowthe unliered.

5

a. 1425.  Cursor M., 22454 (Trin.). Hidur is good þat þei drawe,… And here wel þat I shal sey Þat he wende not vnlered awey.

6

1552.  Abp. Hamilton, Catech. (1884), 26. Thai that ar … unleirit in haly writ.

7

1876.  Whitby Gloss., 206. Unlared, or Unleear’d, unlearned.

8