Sc. [f. BLAD v.] A firm flat blow.

1

a. 1715.  Jacobite Relics, II. 139 (Jam.). They lend sic hard and heavy blads, Our Whigs nae mair can craw, man.

2

1789.  D. Davidson, Seasons, 79 (Jam.). Wha gied them mony a donsy blaad … that day.

3