Sc. [f. BLAD v.] A firm flat blow.
a. 1715. Jacobite Relics, II. 139 (Jam.). They lend sic hard and heavy blads, Our Whigs nae mair can craw, man.
1789. D. Davidson, Seasons, 79 (Jam.). Wha gied them mony a donsy blaad that day.