Obs. rare. [cogn. w. STALL sb.1] Stubborn, resolute.

1

c. 1205.  Lay., 1811. Mid stocken & mid stanen stal [c. 1275 strang] feht heo makeden. Ibid., 4143. Ibid., 10463. Heo nomen here uerden & comen to stal fehte.

2

c. 1400.  Destr. Troy, 9789. Noght stird hym þo stith in his stalle hert.

3