v. Obs. exc. dial. Forms: 5 querkyn, qwerken, -yn, 6 quarken, 7 quirk-, whirken, 8 dial. quacken, 9 dial. wirken, quocken, 5–6 (8–9 dial.) querken. [= OFris. querka (mod. querke, quirke), ON. kvirkja, kyrkja (Da. kværke, kyrke), f. OFris. querk, ON. kverk (MSw. qvärk), OHG. querca throat.] trans. To choke, suffocate, stifle. Hence Querkening vbl. sb.

1

c. 1440.  Promp. Parv., 420/2. Querkenyd, suffocatus. Querkenynge, suffocacio. Querkyn, idem quod quellyn.

2

1450–1530.  Myrr. Our Ladye, 249. The bytternesse of sorowe querkynde & stopped … the virgins harte.

3

1540.  Palsgr., Acolastus, H ij. I haue a throte bolle almoste strangled, snarled, or quarkennyd with extreme hunger.

4

1541.  R. Copland, Guydon’s Quest. Chirurg., Maner exam. lazares, Q iv. Yf there apere any straytnes of breth as yf wolde querken [sic].

5

1607.  Walkington, Opt. Glass, 64. It will … send vp such an ascending fome that it will bee ready to quirken and stifle vs.

6

1611.  Cotgr., Noyer, to drowne, to whirken, or stifle with water, &c. Ibid., Suffocation, a suffocation,… whirkening.

7

1783.  Lemon, Eng. Etym., Querkened, sometimes written, and pronounced quackned.

8

1828.  Craven Gloss., Querkened, suffocated.

9

1848.  A. B. Evans, Leicestersh. Words, s.v., The wind was so high … that I was welly quockened.

10

1880.  in Cheshire Gloss. (1886), Wirken.

11