Obs. Forms: 1 wanian, 3 wanenn (Ormin), wony, -ie, wone, 3–4 wane. [OE. wánian = OFris. wênia, MLG. wênen, OHG. weinôn (MHG., G. weinen), ON. veina:—OTeut. *wainōjan, f. wai- WOE.]

1

  1.  trans. To bewail, bemoan.

2

Beowulf, 787. Þara þe … ʓehyrdon … sar waniʓean hellehæfton.

3

a. 900.  Cynewulf, Juliana, 538. Siðfæt scofian, sar cwanian, wyrd wanian.

4

c. 1205.  Lay., 25847. Þa fond he þer ane quene … wanede hire siðes þæt heo wæs on liues.

5

  2.  intr. To lament, moan. Also transf.

6

a. 900.  Cynewulf, Crist, 992. Beornas gretað, wepað wanende werʓum stefnum.

7

c. 1200.  Ormin, 5653. Þe þridde seollþe doþ þe mann wepenn wiþþ skill & wanenn … forr hiss aȝhenn sinne.

8

a. 1250.  Owl & Night., 975. Solde euch mon wonie and grede, Riȝt suich hi weren unlede.

9

c. 1275.  Lay., 25827. Þo ihorde he … weape and wony [c. 1205 weinen] reuliche beares.

10

c. 1275.  XI Pains of Hell, 187, in O. E. Misc., 152. Heo woneþ and groneþ day and nyht.

11

c. 1375.  Cursor M., 12196 (Fairf.). I likkin ham to a brasin belle Þat … wanis forþ wiþ-out resoun.

12