Only OE. and early ME. Forms: 1 wecgan, 3rd sing. weʓeð, pa. t. weʓ(e)de, pa. pple. ʓeweʓd, 3 3rd sing. weieð, pa. t. wæide, 4 pa. pple. yweid. [OE. węcgan = OHG. wegan, MHG. wegen (weak vb., with umlaut e; distinct from OHG. wegan, MHG. wegen str. vb. = WEIGH v.1), Goth. wagjan to shake; f. Teut. root *waʓ-, ablaut-var. of *weʓ-: see WEIGH v.1] trans. To shake, toss, agitate, move about.
a. 1000. Boeth. Metr., vii. 35. Wyrce him siðþan his modes hus, þær he mæʓe findan grundweal ʓearone: se to glidan ne þearf þeah hit wecge wind woruldearfoþa.
c. 1000. Ags. Ps. (Thorpe), cviii. 25. Hi weʓdan heora heafod.
c. 1205. Lay., 20137. Swa þe hæȝe wude, þenne wind wode weieð hine mid mæine. Ibid., 21869. Heo wæiden in hære ærmen heore children ærmen.
c. 1315. Shoreham, Poems, I. 370. Þat makeþ man so hardiliche To stonde, and so merie Ine goste, Þat he ne may nauȝt yweid be Wiþ blanding ne wiþ boste.